Sillen i våra hjärtan

Svenskar äter många olika typer av fisk, men för de allra flesta har sill och strömming, vilket egentligen är precis samma fisk, en speciell plats. Sedan finns det naturligtvis många som inte klarar av smaken av denna fisk heller. Precis som torsk och lax har sillen en ganska speciell smak.

Det är inte bara i Norden som vi äter sill. Faktum är att sill – de tre arterna atlantsill, stillahavssill och chilensk sill – äts över hela världen, och varit en viktig del av kosten sedan åtminstone 3000 år före Kristus.

En svensk tänker troligen framför allt på tre rätter: inlagd sill, surströmming och stekt strömming. Ursprungligen var inläggningen ett sätt att bevara sillen, så att den kunde transporteras från kusterna och längre in i landet, och även höll sig över vintern. Sill är rikt på D-vitamin och omega-3-fettsyror.

Sill i Sverige och utomlands

Den inlagda sillen förknippas i Sverige framför allt med högtider som jul, påsk och midsommar, och smaksätts med kryddor som vitlök, senap eller dill. Även i Ukraina och Polen är sillen vanlig på julborden. Men inlagd sill äts också längre bort i världen. Den tyska rollmopsen består av en sillfilé rullad kring en bit lök eller inlagd gurka. Även i Ryssland serveras inlagd sill i olika former, bl.a. som ingrediens i sallader. De östeuropeiska judarna har även inkorporerat inlagd sill i sitt traditionella kök. Faktum är att inlagd sill också går att hitta på den japanska nordön Hokkaido, där det traditionellt varit en viktig proteinkälla under vintern.

Det går även att äta sillen rå, vilket bl.a. görs i Nederländerna. Hollandse nieuwe består av rå sill serverad med rå lök, och äts när sillsäsongen börjar, på försommaren. I övrigt dominerar olika typer av tillagning. På Filippinerna är torkad sill vanlig frukostmat, och flera typer av sill: kipper, buckling och bloater, är oundgängliga i det brittiska köket.